Karlshamns HF bildades 1989. Innan klubben bildades så var handbollen en sektion i IFK Karlshamn.
Historiken kring Karlshamns Handbollförening
När jag nu sätter mig vid datorn för att skriva om historiken kring KHF, har jag precis hört ett 20-årigt modeorakel intervjuas i TV4 om sina synpunkter kring hur man ska bete sig och se ut för att åtnjuta omvärldens gillande och sympati. När reportern frågar om det på något vis går att applicera de livsviktiga attributen på äldre människor, t ex de i 35-års ålder, blir det en stunds eftertanke, men sedan bedöms det att även så åldriga människor möjligen skulle kunna ha något lite utbyte av faciliteterna.
Som kontrast mot ovan beskrivna, ställdes frågan till mig av KHFs kanslist Anneli Cronqvist om jag skulle kunna tänka mig att skriva lite kring historiken för KHF. Som argument framfördes att det inom styrelsen bedömts att jag sannolikt var den äldste som ännu levde och dessutom, fortfarande bedömdes vara i sådant mentalt skick att någon form av förståelig historia kunde framställas. Detta må bevisas.
Jag som fått denna gigantiska uppgift heter Stig Persson, 43: a med tillnamnet Välling, född med lytet vänsterhänt som redan i mitten på 50-talet klädde ut mig till handbollsspelare. Numera bedriver jag en tillbakadragen roll i speakerbåset vid KHFs hemmamatcher i Väggahallen,
Någon klok människa, antingen Mark Twain, Albert Einstein eller Lars Hällqvist i Hästö, har deklarerat att ”Om man inte kan sin historia, förstår man inte sin framtid”.
Detta är förvisso sant varför jag väljer att börja med upprinnelsen till handbollen i Karlshamn.
IFK Karlshamn bildades 1906 och hade ett flertal sporter i sin verksamhet, framförallt fotboll. Från början fanns inte handbollen med men 1920 startades verksamheten upp med handboll för pojkar. På den tiden fanns inte någon ”riktig” handbollshall utan verksamheten bedrevs till stor del i gymnastiksalen på Läroverket. Även kvinnlig handboll startades upp 1931 men lades ner 1968.
Den stora anledningen till ett rejält uppsving för handbollen kom 1937 när Tennishallen invigdes och ett fåtal träningstimmar erbjöds handbollen. På 50-talet hade vi två timmar per vecka, tisdagar och fredagar kl. 2030-2130. Kl. 2200 var vi tvungna ha lämnat hallen då vaktmästaren skulle släcka ner hela anläggningen.
Duscharna, eller snarare duschen, erbjöd inget varmvatten eftersom kranen var borttagen. Duschutrymmet fanns längst in i en skrubb nere i omklädningsrummet under hallen, där väggarna var strukna med någon kolsvart, blank tjära. Som tur var medförde någon särskilt kreativ kamrat en skiftnyckel med vilken ljummet vatten kunde utvinnas på illegal väg utan att brottet upptäcktes av överheten.
På den tiden bestod ett lag av 10 spelare. En målvakt, två backar och en centerhalv. En A-kedja och en B-kedja bestående av högerytter, center samt vänsterytter. Kedjorna spelade oftast i 5-minutersbyten och det var ytterst sällan någon blev utbytt i ”försvaret” som alltid spelade på 9-meter och kedjorna på linjen.
Det fanns bara en domare, men han hade hjälp av ”måldomare”, en i vardera målgården, som hade till uppgift att bevaka målskott, övertramp samt hörnkast. De var dessutom utrustade med varsin flagga modell stor som skulle gjort vilken stins som helst grön av avund. Man undrade ibland när Vislanda-tåget skulle komma instörtande genom halldörren.
Bollen var utrustad med snörning över ventilen vilken man med fördel lade tummen över vid straffkast för att få bättre grepp. Den var dessutom ganska hårt pumpad och följde bra med i studsen. Idag blåses den sannolikt upp med munnen och har samma spänst som ett två veckor gammalt Toy. Där står vi gamlingar undrande.
På 50-talet fanns en Karlshamnsserie som bestod av IFK-UDD-Strömma-Ungdomsringen-SJ-F17 och säkert flera som jag glömt för stunden.
1957 inträffade en händelse som var lite unik i Blekinge då IFK: s juniorlag blev DM-mästare som första lag utanför Karlskrona. Ännu mera unikt var att 7 av de 10 spelarna även blev JDM-mästare i fotboll på sommaren efter finalseger över Högadal.
Den första större framgången för A-laget kom 1959-60 då laget vann div. 3 som verkligen var den tredje högsta serien i landet. Serietabellen såg ut som följer:
- IFK Karlshamn6. KFUM Kalmar
- IF UDD Karlshamn7. Flottan Karlskrona
- Långö AIK8. Karlskrona BK
- Hästö IF9. Pantarholmens SK
- Frigg Karlskrona10. KFUM Karlskrona
Lägg märke till 7 lag från Karlskrona. Det efterföljande kvalet till div. 2 misslyckades dock mot Ystads IF samt Hässleholm
Den ”store mannen” bakom många av dessa år var den legendariske ledaren Åke Bladh som hade en magisk förmåga att förmedla sitt budskap. Det han sa stod ofta över vad både föräldrar och överläraren tyckte. Dessbättre hade de för det mesta samma uppfattning och budskap.
Några, i andra sammanhang, mera kända personer som utövade handboll i IFK på den tiden var t.ex. Per Ragnar (skådespelare/författare), Leif Ove Hubertsson (expert Västindien) Nils Arne Nilsson (allsvensk fotbollsspelare i Högadal), Leif Olsson (bussförare Svängsta-Ringamåla).
Men ännu bättre skulle det bli. 1972-73 byggdes Väggahallen som blev början på en ny era inom Karlshamns-handbollen.
Bröderna Stefan och Bosse Ringsö, Sven Sjövall, Claes Berggren m.fl. påbörjade en stark uppgång under ledning av Conny Nilsson (festivalamiral och landslagsledare) och var 1979 ytterst nära att nå kvalet till dåvarande Allsvenskan.
Eftersom de idrottsliga framgångarna för handbollen vid den tiden var större än för fotbollen, tog också verksamheten en allt större del av den ekonomiska kakan inom IFK. Det var dessutom så att flera av spelarna utövade både fotboll och handboll, vilket ledde till slitningar mellan sektionerna i kamp om spelarnas engagemang.
Ett flertal olika saker ledde sedermera till att handbollen upphörde vid ett årsmöte våren 1989 och lyftes ut ur IFK.
Fortsättning följer...
Stig "Välling" Persson, 2016